Att göra de hälsotester som är viktiga för
rasen på sin hund är att investera i rasen!

Det är två raser som ligger i den/de högsta premiekategorierna hos försäkringsbolagen och JA vi har massor med hälsotester MEN sett till försäkringspremier så är dessa baserade inte bara på de typiska rassjukdomarna utan på alla besök och med levnadsglada obrydda bullar kan mycket hända som betyder en tur till veterinären, liksom att antalet som inte passerar sina hälsotester är få!

Nedan kan Du läsa lite om vad vi har för rastypiska besvär och vad vi gör för hälsotester, nedan finns också en del av mina personliga erfarenheter, tankar och reflektioner över hälsoarbetet för dessa två raser.

Aortastenosis är en defekt där aortan har en förträngning, antingen vid aortaklaffen eller över/under den. Stenosen medför att blodets genomströmning/trycket ökar vilket kan höras som ett biljud/blåsljud när man lyssnar med stetoskop.

Mitralis Dysplasi innebär att klaffen mellan förmak och kammare är missbildad och därför inte stänger helt utan läcker vilket då ibland kan höras vid stetoskop men säkrare metod är ultraljud.

Det verkar inte vara någon större skillnad mellan raserna.

HJÄRTA Det finns två hjärtfel i raserna, Aorta stenosis och Mitralis Dysplasi. En kunnig veterinär kan höra dem med ett stetoskop (auskultation) en mindre kunnig kanske missar en mildare grad. Bägge felen är medfödda.

Diskussionerna om vilket test man skall använda dras i långbänk, vissa veterinärer säger att är hunden UA på en auskultation vid en viss ålder så ÄR den UA, punkt. Andra säger att ultraljud behövs för att 100% säkerhetsställa att hunden inte har något hjärtfel men då diskuterar man ålder istället - vissa säger att man kan göra UL från 12 veckor, andra 12 månader, vissa 24 månader osv. Att veta vilket ben man skall stå på som uppfödare blir tämligen besvärligt när varje veterinär språkar starkt för just sin metod, dessutom har olika länder olika referensvärden så ett värde som inte är godkänt i ett annat land kan vara godkänt i Sverige och vice versa... Jag försöker i den mån det går att besöka hjärtspecialist för att göra hjärtkoll på mina, speciellt om jag känner till någon hund i nära släkt med ett hjärtfel. 
Men oavsett så skall alla mina avelsdjur vara UA vid minst en auskultation.

Urinprovet vi gör är pricksäkert men det är dock lite beroende på tidpunkt på dagen, hur vida hunden ätit bra eller inte och vad den ätit. så då kan man få en högre kvot så bör man testa om under andra premisser, detta har hänt mig, första gången var kvoten så högt som 0,92! ett nytt test togs 4dgr efter det första, då med en annan tidpunkt på dagen och var då 0,21 istället, så tog ett tredje ytterligare några dagar senare men på samma tidpunkt som det första och det var då 0,28. Man får också tänka på att njurarna är inte bättre eller sämre om det är 0,015 eller 0,30 utan UA är UA så att säga.

Sett mellan raserna är den ena inte direkt mer drabbat än den andra.

NJURAR Vi har tre olika njursjukdomar, vårt hälsotest är att med hjälp av urinprov kika på UPC- kvoten, dvs förhållande mellan urinproteiner och kreatininer. I det Svenska hälsoprogrammet skall den understiga 0,30 medan i resten av världen 0,50 maxgräns oavsett ras för att räknas som frisk. 
De tre sjukdomar som finns är Renal Dysplasi (RD) som betyder att njurarna är underutvecklade, RD är anmälningspliktig för centralregistrering hos SKK och på mini finns en registrerad sedan 2007, ingen bullterrier.
Hereditär Nefrit (HN) (kallas även Familjär eller Ärftlig Nefrit) och betyder att ena eller bägge njurarna läcker protein ut i urinen vilket då upptäcks på urinprovet.
Både ärftlig nefrit och renal dysplasi leder oftast till kronisk njursvikt, symptomen kommer successivt och debutåldern är olika, allt från några månaders ålder till äldre hundar. Tidiga tecken på kronisk njursvikt är ökad törst och ökat kisseri. Även trötthet, nedsatt aptit och avmagring förekommer som symptom.
Den sista, som inte har konstaterats på någon av raserna i Sverige så vitt som är känt, är Polycystisk Njursjukdom (PKD) och som kan konstateras med ultraljud av njurarna där man i förekommande fall kan se vätskefyllda cystor - det finns också ett DNA test utformat för bullterrier men det verkar vara lite så där med om det faktiskt stämmer och används inte i större grad, det anses inte kunna vara applicerbart på miniatyrerna.

Alla mina avelsdjur skall ha gjort urinprov max 12 månader före parning och ha en kvot under maxvärdet, I den mån det går ser jag gärna att mina bullterriers är PKD scannade och/eller är DNA testade för PKD alt att de är "clear" by parentage på PKD dvs att båda föräldrarna är testade clear.

För bullterriers födda mellan åren 2007-2017 är 47 bullterriers kollade - alla med 0/0 Under samma period på miniatyrer är 113 kollade varav en styck 0/1 och en 0/2. Det beror ofta på att hunden är tunn/omusklad och om man åtgärdar det så kan hunden vid senare kontroll vara 0/0 dvs. UA. Det är således inget vanligt fel på någon av raserna.

PATELLA patellaluxation, patella till vardags, betyder att knäskålen hoppar ur led. Det är vanligast hos de riktigt små hundraserna, inget supervanligt fel, men det händer då och då, främst på miniatyrerna. Man gör det efter 1 års ålder och hos en veterinär med Specialistkompetens i Hunden och Kattens Sjukdomar för att få det centralregisterat hos SKK, men alla veterinärer kan kontrollera det, det görs t.ex. alltid på en besiktning.

Knäskålen ska normalt ligga fast i en fåra på framsidan av lårbenet, där den hålls på plats av fårans kanter samt muskler och ledband. En hund som har ett lindrigt patella fel, tex 1 eller 2 på ena sidan har sällan problem, det går att operera om hunden får besvär av det men i regel så hjälper det med motion för att hålla det under kontroll, ibland blir det t.o.m. bättre av mer muskler. Undersökningen görs manuellt genom att veterinären böjer bakbenet och ser om knäskålen ligger kvar i sitt läge. Man gör undersökningen en gång, inget man upprepar. Att hunden gör "hoppsa" steg är inget tecken på patella fel på minibull så som på andra raser.

De flesta av mina är patellakollade men jag har det inte som ett direkt krav, mer ett önskemål.

Jag har hittills testat ett 30tal hundar i varierande färg och alla har varit dubbelsidigt hörande, så baserat på den utvärderingen tillsammans med uppfödarkollegors resultat så har jag beslutat att endast hörseltesta i sådant fall att jag misstänker att valpen är döv/halvdöv. Detta p.g.a att det inte är så vanligt förekommande att det är värt att åka med små valpar 50mil enkel väg för att utföra testet. 
Mina vita avelsdjur ska vara hörseltestade i den mån det går.

För valpköpare som ändå vill ha sin valp hörseltestad så ombesörjer jag självfallet detta men då till självkostnadspris och rese ersättning.

HÖRSEL Ibland händer det att det dyker upp döva eller halvdöva valpar, alla valparna hör oftast mellan 2 och 6v ålder och sedan, av någon anledning tillbakabildas sedan blodförsörjningen till innerörats hörselsnäcka, vilket leder till att nerv ändarna förtvinar och då blir valpen döv på ena eller bägge öronen.

En helt döv valp är inte så svår att upptäcka och normalt sett så inser uppfödaren detta innan leverans. Men en halvdöv valp kan vara väldigt svår att upptäcka, men vissa tecken finns, att hunden springer åt fel håll vid inkallning och att den verkar ha svårt att lokalisera vart ljud kommer ifrån, detta är dock näst intill omöjligt att upptäcka på en liten valp. En halvdöv valp lider sällan av sitt "handikapp" utan beter sig helt normalt.

För att kolla hörsel så ger man hunden/valpen lite lugnande så den är stilla och sedan sätter man elektroder under huden på hjässan, placerar en liten högtalare i örat och framkallar ljud via högtalaren, en dator registrerar aktiviteten som uppstår i hörselnerven och hjärnan. Med hjälp av detta så kan man både diagnosticera dubbel- och enkelsidig dövhet men också bedöma graden av eventuell hörselnedsättning.
Till vardags kallar man testet för ”BAER” vilket står för Brainstem Auditory Evoked Response. Testet kan göras från 6 veckors ålder och det är inget man gör om senare i livet. Det är vanligast på vita hundar att de inte hör på bägge öron men det är inte jätte jättevanligt ändå. Alla bull och minibulls lider dock till och från av selektiv hörsel ;)

Alla mina avelsdjur skall ha känd PLL status antingen via test eller hereditärt (dvs att båda föräldrarna är fria så att valpen per automatik också är det) Importerade avelsdjur som är hereditärt fria testar jag om i det fall jag inte har kopior på föräldrarnas intyg.
Jag kommer fortsätta använda PLL Carriers/bärare i min avel men då enbart med en partner som är clear/fri. Efter 3 generationer med clear by parentage kommer jag testa om avelsdjuren för säkerhets skull. 

Vill Du läsa på mer om PLL så kan Du följa denna länken till Terrierposten där du kan läsa om sjukdomen.

PLL hos miniatyrbullterrier har vi en ögonsjukdom som heter Primär Lins Luxation, tidigare ögonlyste man alla hundar innan avel men sedan 2009 finns ett DNA test för sjukdomen som är mycket säkert. Idag är så gott som alla hundar i Världen testade eller clear by parentage innan de går i avel och man har en därmed en bra överblick över läget gällande PLL. I stort sett inga affected (genetiskt sjuka) används i avel och inga föds, vissa har uteslutit carriers medan andra avlar vidare på det för att behålla den genetiska variationen, liksom jag gör, förr eller senare så försvinner den ändå genom att vi avlar på dna testade hundar och inte använder affected längre.

Vad sjukdomen betyder är att linsen släpper och glider iväg (luxerar) då blir trycket i ögat högre. vilket orsakar smärta och stort obehag för hunden. De flesta hundar avlivas om de har luxerat men man kan medicinera hunden till ett någorlunda drägligt liv. Synen blir kraftigt nedsatt eller så blir hunden helt blind, ögat/ögonen kan behöva opereras bort.

Carriers används idag, man kan ju tycka att det vore enklast att bara kassera alla carriers och så vore vi av med sjukdomen? Jo det vore vi, MEN då skulle vi också ha slagit ut stor del av vår genetiska variation och eftersom miniatyrbullterrier, om än på uppsving, fortfarande är en liten ras så skulle den genetiska mångfalden bli alltför liten. Detta innebär ökad inavelsgrad och då kan andra sjukdomsproblem uppstå. I sinom tid kommer sjukdomen vara utrotad men tills dess håller vi den i schack med hjälp av DNA testet. Man avlar antingen clear med clear (100% clear valpar) eller clear med carrier (50% clear och 50% carrier valpar blir det då) så på lång sikt så kommer sjukdomen ändå vara väldigt liten eller utrotad.

Detta är en sjukdom en hund aldrig kan få i framtiden utan aningen föds den sjuk eller så är den frisk, det är inget som utvecklas med tiden. Det nedärvs likadant som PLL men finns på båda raserna. Jag testar alla mina men jag använder använder även Carriers här, dock alltid med partner som är clear.

Läs mer om LAD på denna länken

LAD är en sjukdom som funnits länge på bull och minibull men får ses som en ovanlig sjukdom, på senare tid har dock flertalet LAD valpar dykt upp och nu har det utvecklats ett DNA test för sjukdomen. LAD står för leathal acrodermatitis men de kallas ibland för zincers.

LAD innebär att valpen har en defekt i sitt ämnesomsättningssystem, det är alltså en metabolisk sjukdom. Just denna defekt drabbar zinkupptagningen.
Det finns en liknande variant som kan drabba Huskeys och Malamutes men de är inte exakt samma, den variant som drabbar slädhundarna är, vad jag kan läsa mig till, mer en light version som kan delvis hållas i schakt med zinktillskott i maten och välbalancerad diet. Den variant som finns i bull/minibull är den som kallas "true zinc deficiency" och som inte har uppkommit i andra raser. Det är en sjukdom som oftast leder till döden då immunsystemet är komprimerat och det är lätt att den drabbas av infektioner och andra sjukdomar förutom att ha problem med huden.

I det svenska hälsoprogrammet ingår en hudbesiktning, den består av att en veterinär okulärt (med ögat) kontrollerar hundens hud över hela kroppen. Jag har valt att inte göra detta intyg eftersom Du precis som jag kan utföra testet – dessutom är det så enkelt att fuska genom att ge hunden kortison, cytopoint eller varför inte göra intyget på den gräs- och pollen känsliga hunden på vintern så jag tycker därmed att det är helt meningslöst.

Jag upplever att mina bullterrier är känsligare i huden än mina minisar, de får lättare rivmärken efter lek med varann eller i snårskogen, de blir oftare mer påverkade (rosaröda tassar) än minisarna vid blött väder och efter fällning kommer pälsen tillbaka långsammare.
Sett till mina hundar så har bullterrierna tunnare päls än vad mina miniatyrer har som har betydligt mer päls som skyddar mot väta, minisarna ser också ut som chewbacca mellan tårna och i tassarna mot bullterrierna som också är mer tunnpälsade eller nakna där och då enklarae blir röda och geggiga.
Ibland får mini/bullterrier kala fläckar på svansen eller mitt på huvudet mellan öronen, det är en inte en hudsjukdom utan just där finns det violkörtlar (talgkörtlar) som i perioder kan ge ett ökat utslag och då kan hunden tappa pälsen just där, det växer oftast ut igen så småningom. Bullar med vita tassar får ofta svamp när det är blött ute, då blir tassarna rosa/röda. Det försvinner ofta av sig själv när det torkar upp ute, torka tassarna noga efter man varit ute hjälper eller släng på lite svamppulver från apoteket, enligt mina erfarenheter har det inte med färg arr göra. Tyngre hundar kan också få, liksom andra raser, tryckskav på armbågar och haser vilket inte heller är ett hudproblem.

ALLERGIER & HUDPROBLEM Allergi och hudproblem är, tyvärr, inte ovanliga anledningar, till att våra kära bullar hamnar hos veterinären. Det finns absolut en problematik i rasen - men jag, och flera med mig tycker att veterinärerna i många fall ”goes overboard” bara för att det råkar vara en bullhund, hade det varit annan ras hade det inte blivit så. Ett bra exempel är djurägaren med en tax och en bullhund, taxen får öronskabb, besöker veterinären som genast skriver ut behandling mot just öronskabb, några dagar senare drabbas kompisen av exakt samma symptom, husse travar iväg till veterinären igen för att få medel mot öronskabb men icke! Nu var det någon form av allergi som orsakat problemen och stor allergiutredning skulle genast påbörjas. Husse besökte annan veterinär och fick behandling mot öronskabb och tänka sig! Hunden blev bra även utan allergiutredning.

Ganska många har överkänsligheter mot foder, kvalster, gräs och annat. Men i många fall är det just överkänsligheter och ofta debuterar det tillsammans med hormonpåslag, mycket i samband med könsmognaden, så fort det lagt sig igen så lugnar sig eller försvinner problemen helt.

Det är många saker som påverkar en hunds allmäntillstånd - miljön, foder, ärftliga faktorer, stress, hormoner (löptik, könsmognad) ett gott immunförsvar är många gånger nyckeln och det får man genom bra foder och rätt tillskott. Immunförsvaret kommer mycket ifrån god tarmhälsa och unga bullar behöver ha kontinuitet på foderbiten anser jag, inte byta foder hipp som happ och framför allt INTE mitt i könsmognaden kring 1 års ålder när det redan händer så mycket i kroppen och hormonerna sprutar ur öronen på dem och immunförsvaret redan är sänkt p.g.a. det, för högt proteininnehåll är en annan sak många som reagerar på.

Jag träffar varje år ett ganska stort antal hundar på utställning och jag tycker att många ser fina ut i huden, men titt som tätt så springer man över bulleägare som har problem att finna ett foder hunden tål, där hunden får allergiska reaktioner mot gräs, sköljmedel eller huskvalster, mini/bullterrier ÄR en "hud" ras och det får man inte glömma eller på något sätt förminska. Allergier ger inte bara ett lidande för hunden utan också för dess ägare både känslomässigt och ekonomiskt. MEN om vi uppfödare tar ansvar och inte använder avelsdjur med problem och att man som ägare tänker till lite innan man klabbar runt med fodret, att man fasar över hellre än att byta tvärt och att man håller hundens hud ren och fräsch med hjälp av regelbundna bad så har vi i alla fall försökt!

Jag använder inga hundar som har besvär med hudproblem, klådor eller som har allergier/överkänsligheter.

Något som vi däremot måste tänka på avseende DNA tester är det faktum att det finns sen enorm baksida med dem även om fördelarna är givna. Ju fler tester vi gör, desto mer inskränker vi möjligheterna till att använda fler djur i avel och göra fler kombinationer med risk på att vi tappar andra saker som är oerhört viktigt. Att utesluta en stor del av de potentiella avelsdjuren gör att avelsbasen/genpoolen minskas och att hålla en låg genomsnittlig inavelsgrad är viktigt för att med en hög grad av inavel så ökar andra problem.

Jag är absolut för att DNA testa MEN man måste också tänka sig för och ta vettiga beslut, därför kommer jag fortsätta använda bärare i avel oavsett om det är LAD, PLL eller annat. 

DNA testerna kan man göra själv eller gå till vilken veterinär som helst. Det finns ingen rekommendation att uppfödare testar sina valpar innan leverans i de fall de kommer ur en clear/carrier parning. Detta är upp till varje uppfödare. Provsvaret registreras EJ hos SKK oavsett om Du gjort testet själv eller hos veterinären.  

Många av mina hundar är ändå ögonlysta, dock inofficiellt då min egen veterinär håller på att utbilda sig till ögonlysare och behöver hundar att öva på, de kollas då av honom och en veterinär som är ögonspecialist så jag får en diagnos om sådan finns eller får då veta om de är UA, men inga intyg skrivs och inget skickas till SKK för registrering.

ÖGON Vi ögonlyser normalt ingen av raserna då inga ögonproblem finns men i SKKs Särskilda Rasspecifika Domaranvisningar (SRD) finns en för oss helt obegriplig mening, nämligen: Alltför små ögonöppningar.
Detta har jag aldrig sett, rasen ska ha små plirande trekantiga grisögon, men idag är det många som har allt för stora och runda ögon vilket inte heller påverkar hunden på ett negativt sätt men det ett fel enligt rasstandarden men jag har heller inte sett att de med korrekta ögon faktiskt har problem med något av det som tas upp i SRD/Appendix 3.

Det finns ändå några ögonlysta, av bullterrier födda under perioden 2007-2017 finns lite katarakt och en PPM diagnos. På miniatyrerna finns någon enstaka PLL och några PPM. Inget alarmerande antal eller som kräver fortsatt ögonlysning i raserna således. Man får ju också tänka i banan har man ögonlyst p.g.a. ett misstänkt problem eller har man upptäckt problemet vid en normal kontroll.

Upplever att minibullarna, främst unga hanar, är känliga i sin mage, de får lätt gastrit (magkatarr) speciellt i könsmognaden när de börjar intressera sig för annat, då kan de tappa aptiten och få sura uppstötningar som gör att de inte vill äta och då förvärras ju problemet såklart. 

ÖVRIGT Båda raserna har ett visst skadebeteende, de är påhittiga i kombination med att de är glupska och det är inte ovanligt att man måste åka in och få kräkmedel så de får kräka upp något olämpligt som en sko, ett koppel eller en aprikoskärna som gullebullen kalasat glatt på. Ibland räcker det inte att kräka dem utan man får operera ut den främmande kroppen istället.

De leker så högintensivt och far ju runt som stollar, det är inte ovanligt att de krockar med träd eller byggnader i sina fnatt eller hoppar ner från en sten på en meter eller två, så benbrott är inte ovanligt, inte heller att de bryter sina klor eller tänder för den delen i sin lek med att släpa runt på en sten, en stubbe eller annat som intresserar dem.

Gällande höfter och armbågar så har vi inget problem med detta i raserna, samtliga MBT och alla utom ett fåtal BT som ändå är ED/HD röntgade är samtliga UA så dessa kan ses snarare som stickprover, många undrar just över varför vi inte gör detta på BT/MBT när "kusinraserna" amstaff och staffarna bägge har hälsoprogram för det.